DukankallamigCharls

Visste jag? Jag är nog inte så jävla "på ytan" egentligen. Djupa känslor ger djupa sår. Vågar inte vara öppen? Vågar inte någonting! ÄR JAG FEG? Men ändå, allt slutar alltid med att någon är arg eller ledsen. JAG ÄR BARA SMART! Men gynnar denna smarthet mig själv? Eller låter jag mig själv bara tro att jag är smart för att jag inte ska hata mig och mina tankar, prioriteringar och sociala sätt?

Teori två är att jag är förvirrad, alltid vill ha något bättre! Vilket är mycket sant. Ingenting duger för fröken Karlsson, vilket både har för- och nackdelar iofs..  PALLA..

Jag vet inte riktigt just nu. Jag orkar inte fundera, ge mig en härlig fylla så löser det sig. USCH! Låter så alkolist! Fast faktumet är sant, sprit löser problem! Det har iaf jag lagt märke till. Det kan dock diskuteras fram o tillbaka, jag tänker inte gå djupare. YTLIGA JENNI HAR TALAT!

Om man letar orsaker till denna ytlighet finns bara svaret att jag inte orkar. Jag skulle kunna dra en story om "Jag har försökt och förlorat flera gånger..." osv. Men det har jag inte, jag lär av andras misstag. Eller nått?! Tillbaka på ruta 1. ÄR JAG FEG? Tanken dyker upp i huvudet, non stop. Klart att jag är feg.. Ytlig inför andra, djup för mig själv. Sedan kommer frågan varför? Mitt huvud diskuterar med sig själv, och kommer inte fram till någonting vettigt.
     JAGVILLINTEBARA,SVÅRTATTFÖRSTÅ?              JAGVILLEGENTILIGENBARA,SVÅRTATTFÖRSTÅ?

Sorry, Blame it on me ♥